Snedbelastning
Imorgon kör jag upp till Varberg, om ni undrade.
Har haft en strålande helg med familj och vänner och kameran vid min sida. Börjar trots den tunga tunga väskan och en rygg som klagar bära med mig kameran lite flitigare.
Bilden här är ett resultat av min flitighet. Tagen strax söder om landsvägen.
Livsfarlig Ledning
Något som jag måste jobba med i mitt fotograferande är att våga beskära. Jag har fastnat i något slags Henri Cartier-Bresson-syndrom och vägrar nästan skära i bilderna i datorn. Detta resulterar ofta i mjölksyra när jag fotograferar eftersom jag står och kämpar fram den ”perfekta” kompositionen innan jag trycker av. Sen gör jag det ett par gånger till, bara för säkerhets skull.
Nåja, gonatt!
juni 15, 2009
• Posted in: Okategoriserade
4 Responses to “Snedbelastning”
Det där känner jag igen! Tidigare var jag motståndare till att beskära i efterhand, kompositionen skulle i princip vara perfekt rakt ur kameran (möjligen att jag kunde kosta på mig att förlora 20-30 pixlar, men inte mer). Men ju mer jag stod och måttade i fotograferingsögonblicket desto löjligare började det kännas. Numer kan jag vara ganska hänsynslös med beskärandet. Det känns som en lättnad och man kan ju faktiskt förändra en komposition totalt, ibland t o m till det bättre!
Ja. Det är just det. Jag är snål med pixlarna. Tänk så blir det den bilden man tapetserar en vägg med eller nåt. Surt om man skurit bort hälften!
Då får man snällt gå till sin bank och försöka övertyga dem om varför man helt enkelt MÅSTE ha en D3x/5DMkII (eller ännu bättre, en bladare…). ”Jag vill skära bort många pixlar men ändå ha många pixlar kvar, så hit med kosingen!”
Hallå Justus!
Vad gjorde du här i mina trakter?
/Andreas (Rudestroem i #foto)
Leave a Reply